Industrial Cool

När vi gjorde skivan IC1 lekte vi med definitionen av industrimusik. Vi frågade oss: Vad är egentligen industrimusik? Under många år har det tyska avant garde-bandet Einstürzende Neubauten fått representera musikstilen. Deras våldsamma 80-talsspelningar med vinkelslipar, borrmaskiner, eld och metall är legendariska.

När jag tillsammans med två kompisar i slutet av 80-talet besökte Hansa studios i Berlin tog vaktmästaren med oss på en rundtur. Han berättade hur bandet vid en skivinspelning hade släpat in en gigantisk oljetank i studion, ett otympligt musikinstrument som sedan med stort besvär hade tagits ur lokalen. Han visade hål och märken i dörrar och väggar som sades vara spår från inspelningssessioner. Men idag är Neubauten lite mer avvägda i sitt uttryck. Snart 30-årsjubilerar Blixa Bargeld och de andra bandmedlemmarna. Musiken har blivit mer lågmäld, ofta kärvt vacker istället för kaosartat utlevande.

Under årets turné Alles Wieder Offen frestas man att kalla musiken för mer postindustriell än industriell. Associationerna går till någon av alla återuppståndna fabriker, till Zollverein av idag mer än till åttiotalets smutsiga kolgruva. När Po Tidholm i DN (29 april) recenserar bandets konsert på Berns lyfter han, jämte musiken som vacker och mjuk, fram associationerna till det industriella: Scenen är enkelt dekorerad med stora orangeröda industrilampor i taket. Det ser ut som en fabrik.

Neubauten har idag blivit mer ett postindustriellt band än härförare av 1980-talets industrimusik. När industrimusiken snart fyller 30 har den blivit industrial cool.

Einstürzende Neubauten’s webbplats.

Hösten 2006 var jag i Beijing som deltagare vid ett internationellt symposium för konst och vetenskap, ett stundtals surrealistiskt möte mellan “Beijingsk” place marketing, kinesiska dignitärer, och inte sällan förvirrade konstnärer från olika delar av världen. Vid flera tillfällen talades det om 798 Space, ett utrymme för samtida konst, med utställningslokaler, restauranger etc. inrymda i en tidigare elektronikfabrik.

I dagens DN (27 april 08) skriver Torbjörn Petersson om konstverksamheten i det gamla fabriksområdet. Fabrikslokalerna byggdes av östtyska arkitekter under 1950-talet. Nu är platsen ett exempel på hur Industrial Cool långtifrån är isolerat till Västvärlden. Så här beskrivs 798 Space på dess officiella webbplats:

Who are we?
798 Space is a new rising, avant-garde and trendy space that hosts high-level cultural, artistic and commercial activities. It can hold more than 1000 guests with ease: 1000 square meters and up to 9 meters high structural exhibition space + 300 square meters relaxing and eating space + contemporary art book shop + film and video showing area.

Petersson skriver om lokalerna som trendiga. “De ger en undergroundkänsla”. Här har äldre tillverkningsindustri ersatts av de så kallat kreativa industrierna. Denna typ av platser påminner om det som sker i till exempel Zollverein, Ruhr. Samtidigt är sammanhangen helt olika. Jag skulle gärna se närmre på framväxten av återuppståndna estetiserade fabriker i dagens Kina, och på spänningarna mellan en expanderande tillverkningsindustri och återbruket av äldre industri. Det finns all anledning att återkomma till detta i framtiden.

798 Space.

Torbjörn Peterssons artikel i Dagens Nyheter.

Ned Rossiter: Creative Industries in Beijing: Initial Thoughts. Artikel publicerad i tidskriften Leonardo, som delvis handlar om 798 Space.

Anna Sternbeck, student på IHR reflekterar över Fabrik 798.

Den tjeckiske fotografen Václav Jirásek har i kollektionen Wanieck Factory tagit suggestiva svartvita bilder av en avvecklad fabrik i Brno. Ladislav Plch kallar fotografierna för ett “avskedsparty för den industriella eran”. Partystämning är väl emellertid knappast det man slås av när man ser bilderna som präglas av melankolisk stillhet. Det är hursomhelst en rad vackra bilder med vilka Jirásek sällar sig till skildrarna av övergivna fabriker och den industri som har flytt.

Václav Jiráseks webbplats.

I Oberhausen, en av orterna i Ruhr, finns en 117 meter hög gasklocka. Byggd 1929, förstörd under Andra världskriget, återuppbyggd 1949, tömd på gas i slutet av 1980-talet… efter några år en återuppstånden industribyggnad. Sedan 1994 är gasklockan ett spektakulärt rum där konstutställningar, konserter etc tar plats.

När jag sommaren 2007 var där visades en utställning med satellitbilder (Das Auge des Himmels) på gasklockans bottenplan. Ovanför fanns den permanenta ljud- och ljusinstallationen Light Sky av Christina Kubisch. Rymden i gasklockan, ljudets suggestiva kalla långa efterklang kombinerat med mörker endast upplyst av ljuspunkter högst uppe i den stora stålcylinderns tak gjorde ett starkt intryck. Hissfärden upp till taket i en inglasad hissbur utmed byggnadens insida var helt enkelt svindlande.

Filmen visar delar av en föreställning samt intervjuer med ljudkonstnären Ivo Bol i Gasometer Oberhausen. 2007 vann han tävlingen MONO, anordnad av German Association for Electroacoustic Music. Under två kvällar framförde han sitt verk Gasometer Universe.

Webbplats för Gasometer Oberhausen.

En vanlig syn i dagens svenska städer är äldre industriområden som rivs för att ge plats åt nybyggda bostäder. De centralt belägna tomterna kan bli attraktiva bostadsområden, och fabrikerna flyttar ofta till mer perifert belägna industriområden.

I Lund har det i ett antal decennier funnits en strimma industrimark utmed Södra vägen. De små fabrikerna i området Margretedal har nu fått ge plats åt just bostadshus. Bilden visar de sista vridna resterna av industribyggnaderna mot en fond av ny bostadsarkitektur.

Urbana exempel på försvunnen industri är idag betydligt vanligare än att byggnaderna återbrukas. När mängder av fabriksbyggnader rivs för att ge plats åt till exempel bostäder, kan dock de fabrikslokaler som återuppstår i ny skepnad få en vissa aura av exklusivitet.

Artikel i Sydsvenskan om några av de nybyggda bostadshusen i Margretedal.

2006 kom uppföljaren till IC1. På detta album utforskade jag tillsammans med Håkan Lidbo hur idéer från 1900-talets industrisamhälle kan kopplas samman med nya branscher och med konstnärligt arbete. En januaridag samlade vi ihop åtta olika electronica-artister i Håkans studio. Vi lät dem jobba kollektivt med musikskapande i ett strikt tidsinrutat åtta-timmars-pass inklusive lunch- och kafferaster. Resultatet mixades ner till åtta spår på skivan Skiftet.

Under arbetsdagen intervjuade jag och journalisten Mats Almegård artisterna om deras syn på arbete och sitt skapande. Intervjuerna liksom arbetet i studion spelades in på video och blev råmaterialet till en kort filmdokumentation som sattes samman av Anders Weberg. Filmen finns med på skivan.

Läs mer om Skiftet här.
Ett akademiskt paper som diskuterar Skiftet finns här som pdf.

Som ett efterspel till IC1-albumet spelade jag in en 4-spårs EP under namnet Selko. EPn fick namnet Refinery, lades upp online och baserades på ljuden som vi hade spelat in i Arlövs sockerbruk.
Refinery hittar ni här.

Fotografen Edward Burtynsky har under många år skildrat hur mänsklig, framförallt industriell, aktivitet har påverkat olika landskap. I dokumentärfilmen Manufactured Landscapes visas hans fotografier, samtidigt som hans tankar och arbete i olika delar av världen presenteras.

Burtynsky använder sig av termen Industrial Sublime för att beskriva sitt uttryck, och termen känns passande. Filmen tar framförallt sin utgångspunkt i hans senaste arbeten om Kina. Här diskuteras frågor om miljö, hållbarhet, industri och natur samt den kärva skönhet som kan finnas i såväl exploaterade landskap som stora industriella anläggningar.

Filmen är också en tydlig påminnelse om att talet om ett postindustriellt samhälle enbart är aktuellt i vissa delar av världen. I andra delar är tillverkningsindustrin i tydlig tillväxt. IC liksom de sätt varpå industrin estetiseras på olika håll är beroende av komplexa globala och ofta motsägelsefulla processer.

Här är trailern till Manufactured Landscapes:

Dokumentären är gjord av Jennifer Baichwal och ges ut av Mongrel Media.

Jag kommer framöver att skriva några inlägg som presenterar mitt tidigare arbete med IC.

2004 började jag experimentera med termen IC. Jag ville skriva om det hela ur kulturanalytisk utgångspunkt, men jag ville även hitta andra uttrycksmedel och vägar för utforskning. Hur skulle t.ex. IC-musik låta? Detta blev en frågeställning som ledde mig till Arlövs sockerbruk utanför Malmö. Tillsammans med Petter Duvander och Petro Vidberg spelade jag in ljud och video i bruket. I samband med att projektet drogs igång träffade jag techno-producenten Håkan Lidbo i Stockholm. Vi talade om IC och bestämde oss för att bjuda in ett antal electronica-musiker som kunde tolka fenomenet med hjälp av ljuden inspelade i bruket. Detta ledde fram till samlingsalbumet IC1 - The Birth of Industrial Cool.

Läs mer om IC1 här.

Jag vill helt kort presentera de två huvudspår jag har destillerat fram i min analys av Industrial Cool. Det tidiga 2000-talets estetisering av industrin verkar i hög grad präglas av det jag kallar för iscensatta samt återuppståndna fabriker.

Iscensatta fabriker
Det första spåret följer framväxten av nybyggda industrier vilka används som varumärkesmanifestationer av företagen. Fabrikerna fungerar som brandscapes, och i dessa sker en välregisserad produktion med fokus på att skapa upplevelser för besökare som bjuds in för att beskåda tillverkningsprocessen. Mitt huvudexempel är Volkswagens Die Gläserne Manufaktur (The Transparent Factory) i Dresden:

Filmklippet visar ett besök i Die Gläserne Manufaktur. (Från Discovery Channel.)

Återuppståndna fabriker
I det andra spåret analyserar jag hur äldre fabriker istället för att rivas återanvänds med nya syften. De gamla lokalerna görs om till konsthallar, museer eller områden för rekreation och nöjesaktiviteter. Mina huvudexempel är två platser i Ruhr: Dels kolgruvan och koksverket Zollverein i Essen som nu har gjorts om till ett område som innehåller designmuseum, ateljéer, restauranger, utställningshallar, butiker och diverse rekreationsmöjligheter. Dels det tidigare järnverket Meidericher Hütte som har gjorts om till Landschaftspark Duisburg-Nord.

Filmen visar ett kollage baserat på material från Zollverein. (Av Mark van der Schaaf.)

Tillsammans utgör dessa kategorier två väsentliga delar i framväxten av Industrial Cool, men fenomenet har ytterligare bredd. I boken skriver jag bland annat om hur industriruiner blir till attraktioner, och hur ruinturism och romantik frodas i det tidiga 2000-talets Europa och Nordamerika. Jag kommer även in på hur äldre industri estetiseras i konst och populärkultur.

Länkar:
Die Gläserne Manufaktur
Zollverein
Landschaftspark Duisburg-Nord