Jag vill helt kort presentera de två huvudspår jag har destillerat fram i min analys av Industrial Cool. Det tidiga 2000-talets estetisering av industrin verkar i hög grad präglas av det jag kallar för iscensatta samt återuppståndna fabriker.
Iscensatta fabriker
Det första spåret följer framväxten av nybyggda industrier vilka används som varumärkesmanifestationer av företagen. Fabrikerna fungerar som brandscapes, och i dessa sker en välregisserad produktion med fokus på att skapa upplevelser för besökare som bjuds in för att beskåda tillverkningsprocessen. Mitt huvudexempel är Volkswagens Die Gläserne Manufaktur (The Transparent Factory) i Dresden:
Filmklippet visar ett besök i Die Gläserne Manufaktur. (Från Discovery Channel.)
Återuppståndna fabriker
I det andra spåret analyserar jag hur äldre fabriker istället för att rivas återanvänds med nya syften. De gamla lokalerna görs om till konsthallar, museer eller områden för rekreation och nöjesaktiviteter. Mina huvudexempel är två platser i Ruhr: Dels kolgruvan och koksverket Zollverein i Essen som nu har gjorts om till ett område som innehåller designmuseum, ateljéer, restauranger, utställningshallar, butiker och diverse rekreationsmöjligheter. Dels det tidigare järnverket Meidericher Hütte som har gjorts om till Landschaftspark Duisburg-Nord.
Filmen visar ett kollage baserat på material från Zollverein. (Av Mark van der Schaaf.)
Tillsammans utgör dessa kategorier två väsentliga delar i framväxten av Industrial Cool, men fenomenet har ytterligare bredd. I boken skriver jag bland annat om hur industriruiner blir till attraktioner, och hur ruinturism och romantik frodas i det tidiga 2000-talets Europa och Nordamerika. Jag kommer även in på hur äldre industri estetiseras i konst och populärkultur.
Länkar:
Die Gläserne Manufaktur
Zollverein
Landschaftspark Duisburg-Nord